Idag kl 10.45 hade jag tid bokad för min ingrepp. Kl 10.00 sätter vi oss i bilen, jag och min älskade sambo, för en färd till kliniken. Min käre sambo pladdrar på om allt möjligt och min enda tanke var: Usch, tänk den dagen det är dags att föda ut en unge, hur nervös kommer han inte vara då!?!?! :)
Jag är kolugn och inte det minsta nevös. Före det första besöket när jag undersökte ögonen var jag tusen gånger mer nervös. Konstigt!

Väl inne på kliniken får jag en lugnande tablett, tog en utifall att jag skulle bli nervös. Sen får jag mer information angående ingreppet och en till undersökning för att se så att allt står rätt till.  
Efter undersökningen tvättas mina ögon och jag får lägga mig på en brits. Kirurgen förklara hur det kommer gå till, jag får smärtstillande/bedövningsdroppar i ögat och apparaten förs över mitt huvud. En ögonlocksuppspärrare sätts på högerögat tillsammans med en tejpbit som håller ögonfransarna borta. En makapär som ska fixera ögat placeras och ett tryck uppstår. Jag får titta på en grön punkt medans de "skär" loss hornhinnan. Allt blir mörkt och trycket lossnar. De lossar locket, som de "skar" loss, och jag får fokusera på den gröna punkten. Jag ser men det är välfigt suddigt.
Sen börjar de lasra det som ska lasras och det börjar lukta bränt! Då börjar jag må illa. Lukten är inte stark men den påverkar mig mer än jag trodde den skulle göra. När de har lasrat klart lägger de tillbaka locket och jag får vila en stund pga av mitt illamående. Vänster ögat får samma procedur och allt som allt tar det ca 5-10 minuter.

Efter ingreppet får jag lägga mig i en vilostol i ett tyst rum. Fick lite frukt eftersom jag fortfarande mådde lite illa. Ögonen svider men gör inte ont. Efter 10 minuter i vilorummet kommer min nervösa sambo som har tagit en liten tur på stan. Han ville inte vara kvar utan tog sina nervösa tankar med sig på promenaden.
Innan jag åker hem undersöks ögonen än en gång för att se att allt har gått bra. Lite mer smärtstillande droppar och sen hem igen. Vi var där strax innan kvart i elva och gick därifrån vid kvart i tolv, snabbt ingrepp men lite omtumlande.

Vi gick en liten bit till en lunchrestaurang för att äta lite innan det var dags att åka hem. Jag hade fortfarnde sveda i ögonen så jag gick hela tiden med halvöppna ögon + solgalsögon som kliniken var så snälla att låna ut. Efter maten satte vi oss i bilen och åkte hem. Hela vägen hem fick jag blunda eftersom det sved så i ögonen, kändes som ögonen var fyllda av var. När vi väl var hemma droppade jag i mer smärtstillande droppar, klistrade på ögonskydded och gick ovh la mig för att sova. När jag sen två timmar senare vaknade kände jag ingenting av svedan. Jag ser tusen gånger bättre än vad jag gjorde innan, dock inte perfekt. Men läkaren säger att synen ska stabiliseras inom ett par veckor.

Jag är mycket nöjd med ingreppet än så länge, hoppas bara att synen stabiliseras. :)

Vimmelmamman - Lotta Gray (som jobbar på en skvallertidning) berättar om sin vardag med vimmel, barn och cancer. Intressant blogg som berör.

Mamma Melissa - En änglamamma som tragisk nog förlorade sina tvillingdöttrar vid förlossningen. Bloggen handlar om hennes tankar kring hennes döda döttrar, rädslan för att det även ska hända barnet hon nu bär och människors syn på änglammamor.

Frogstomp - Förvirrad men rolig hästtjej som läser juridik samtidigt som hon inte kan sluta prioritera sin häst. Hon har svårt att få ihop tiden, mycket rolig läsning. Välskriven!

Malin Asklund - "hockeyfru", från min hemstad, som jobbar som djursjukvårdare.  

Warnmark - Hästtjej med söta ponnysar. :)

International showjumping - Ännu en hästtjej. Shoppar väldigt mycket, visar gärna upp vad hon shoppar! :)

Aeacus - Min kära vän Hanna! Tar fina kort på allt och inget, hennes borderterrier Aeacus hamnar gärna i förgrunden. Före husse iallafall... ;)

Ett litet axplock av min vardagsläsning.