Den är svår att förklara för den som aldrig upplevt det. Vissa menar att hundar är barnsubstitut, vissa menar att katter är barnsubstitut. Jag ser inte min hund som ett substitut för ett barn. Min hund är en hund inget barn. Dock är han älskad av oss som ett barn. Vi gör allt för att han ska få må bra, men samtidigt får man inse att han "bara" är en hund. En hund som vi bestämmer livsödet för. Kan vi inte tillgodose hundens bästa, ja då är vi inte värda att styra över hundens liv. Det svåraste med att äga ett djur är att vi bestämmer när det är dags att släppa taget. Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt att se hundar som lider för att deras ägare inte vill inse att det är dags att släppa taget, det är djurplågeri enligt min mening. Bara för att jag blir ledsen när jag tänker på att det är dags att säga adjö så betyder inte det att djurets ska få lida pga min oförmåga att säga adjö. Mitt ansvar är att se till att djuret får leva ett liv fullt av glädje, lek och stimulans men det är lika viktigt att säga stopp INNAN det går för långt. Skaffar man sig ett djur får man redan från start vara beredd på att en dag är det dags att säga adjö, kanske imorgon, kanske om 10 år.

Många i vår närhet kallar sig själv mamma/pappa/mormor/farmor etc när de pratar om hunden. Detta tror jag beror på att hunden ligger så nära ett barn som den kan göra. Jag tycker absolut inte att det är något fel med detta men jag har svårt att kalla mig för mamma eller min sambo för pappa till vår hund. Han är en hund inget barn. Jag är matte, min sambo är husse. That's it! Kanske beror detta på att jag inte har något större sug efter egna barn (i nuläget, vem vet vad som händer framöver?) och att de som kallar sig mamma/pappa verkligen vill ha barn. Jag lägger absolut inga värderingar i andras sätt att uttrycka sig men jag har som sagt väldigt svårt att kallla mig för mamma till ett djur. Hittade detta blogginlägget som jag tyckte vara klockrent, det visar hur jag tänker. :)

Jag: God morgon, lille gubben. Du vet vilken dag det är i dag, väl?
Zamzon: Det är söndag.
Jag: Men inte vilken söndag som helst, dummer.
Zamzon: Jaså? Ska vi hitta på något kul? Köttmaraton?
Jag: Det är fars dag.
Zamzon: Vad korkad du är, jag har inga ungar.
Jag: Fars dag …
Zamzon: Fortfarande inga ungar.
Jag: Det är MIN dag, otacksamma unge.
Zamzon: Ha ha, tror du att du är min farsa?
Jag: Typ så, ja.
Zamzon: Ha ha. Har du knullat med en hund?
Jag: Men ge dig.
Zamzon: ”Hej, jag heter Philip. Har du träffat min fru? Hon är lite hårig, så bläng inte – hon blir ledsen då”. Ha ha!
Jag: Sluta.
Zamzon: Jag dör, min husse ligger med djur.
Jag: Okej, vi glömmer det här. Skit i att det är fars dag.
Zamzon: Nej, nej. Kom igen nu, PAPPA. Ska vi gå ner på stan och handla en present åt dig, PAPPA? Kanske senaste numret av Härliga hund, så du har något att runka till i kväll, PAPPA? Ha ha.


Snälla, skulle ni se att min hund lider och jag har svårt för att ta farväl, hjälp mig att vara stark!